Ikväll har jag varit i skolan och tittar på esteternas konsert. Vi åkte väl mest dit för Durnas skull, eftersom hon skulle sjunga. Fick rysningar lite då och då, jag vill också kunna sjunga. Men som Madde säger, vi kan ju också sjunga.. även fast det låter förjävligt. haha ja det är ju sant. Kommer ihåg engång för tre år sedan, när jag precis hade kommit hem från konfirmationslägret. Jag tog min brorsas gamla gitarr och försökte spela Amor Vincit Omnia (helt felstavat) och sjunga till det. Och nej jag kan inte ta en enda ton på gitarr rätt och jag kan inte sjunga men jag lyckades fan bli tårögd på köpet. Antar att det där lägret rev upp känslor man inte visste man hade.

Just nu sitter jag i sängen och tittar lite på fotbollsgalan. Är egentligen inte ett dugg intresserad men jag har inte ork till så mycket annat. Är trött nästan hela tiden. Kan inte somna i tid på kvällarna längre och jag är inte hungrig. Mamma chansar på järnbrist och vill att jag ska till doktorn men jag tror det går över. Den här tiden på året har alltid känts konstig de senaste åren. För 4 år sedan hade jag två st jag ringde till varje dag. Bara för att säga hej och fråga om de mådde bra eller för att jag ville spela spel med dom genom telefon. Två veckor innan jul försvann en, mormor och den julen sög så jävla hårt. Vi hoppades på en roligare jul året efter, men en vecka innan jul där med försvann farmor också. Brukar inte vara så här men man påminns ständigt och det är bara så tomt ibland, så jävla tomt. Från att vara 14 st på julafton till 4. A, det suger.